The Soundtracks of our Lives

Idag funderar jag på det här med musik. Eller kanske snarare sångtexter – vilken roll de spelar i ens personlighetsskapande. Hur något en individ skriver kan sätta exakt rätt ord på en annan individs känsla eller upplevelse. Hur dessa ord blir en återkommande tolkningsmall för självförståelse och ens egen plats i Universum.

En av mina närmaste vänners ledmotiv har länge varit Sheryl Crows On the Outside. Han har inte relaterat till den på kanske ett år, men nu har den kommit tillbaks igen, skrev han på facebook idag. Mitt eget ledmotiv har skiftat med perioderna i mitt liv; olika texter från olika artister har varit olika framträdande vid olika tidpunkter. (Så är det nog för flera av oss, tänker jag.) Eller för olika känslolägen.

Den allra första skivan jag upptäckte helt själv och köpte för egna pengar var Jakob Hellmans ”… och stora havet.” Jag spelade den varenda dag i säkert två eller tre års tid, många dagar dessutom tre-fyra gånger på rad. Såhär efteråt har jag svårt att plocka ut en enskild låt på skivan som betytt mer för mig än någon annan, men Tårarna kan jag fortfarande utantill fastän jag inte lyssnat på skivan de senaste sex-sju åren. Annars är det en textrad som återkommit vid olika tillfällen: ”Ibland vill man inte gärna gå in, fast regnet öser ner. Ibland vill man hellre sitta kvar och skratta högt fast döden ser” ur Vackert väder.

Nästa artist som kom att betyda mycket för mig var Enya. Där var det egentligen mer stämningen i musiken än själva texterna som var betydelsefulla, bland annat för att många av hennes texter är kryptiska och/eller är skrivna på språk jag inte förstår (latin, gaelic, spanska). Men jag lärde mig att spela Watermark från albumet med samma namn på piano och jag hade velat ha Tea House Moon från albumet ”The Memory of Trees” som brudvals (nu blev det en brudmenuett istället, till Mozart, tror jag).

Sedan spelades en singer-songwriter flitigt på radion som jag redan från första lyssningen drabbades av: Tekla. Helt plötsligt var här en kvinna som Sjöng Om Mitt Liv! Och det var inte bara en sång, på en skiva, det var majoriteten sånger på de två första albumen som Handlade Om Mig. Eller skulle ha kunnat handla om mig, om … (De två låtar som jag tydligast identifierat mig med är Vill du veta hur det känns och Hallå

Så småningom, i takt med att jag mådde bättre en period, kändes det svårt att lyssna på Tekla. Jag drogs till musik som rent musikaliskt berörde mig djupt, men vars texter inte på ett så mentalt medvetet plan blev livstolkande. Grupper som Brainpool, Green Day och Good Charlotte.

Men så idag spelade Tekla i huvudet på mig igen.

Lille vän
Kan du säga vad som hänt med mig
Kan du säga hur det blev som det blev
Varför ingenting kan gå

Du har sett
Det som funnits sen så långt tillbaks
Det som kunde se så enkelt ut
Det som ingen annan såg

Alla gånger som försvann iväg
Allt är borta
Och jag har väl valt det själv
Men det enda som jag vill
Det är att få va med

Om igen
Vi får flytta till nåt nytt, du och jag
Vi får aldrig tala om för nån
De skulle inte förstå

Lille vän
Kan du säga vad som hänt med mig
Kanske vet du det som jag inte vet
Varför ingenting kan gå

(Lille vän Text och musik: Tekla, från skivan ”Tekla” utgiven på Musiknätet Waxholm AB 1994)

Jag vet att jag inte har så många läsare, men ni som läser – hur ser era soundtrack ut? Vilken musik har betytt mycket för er?