The Geeks Will Inherit The Earth – och jag vill vara med

Hamnade i en fransk dokumentär om nördarnas revansch (går att se t o m 24 nov 2012) … och blir alldeles varm inombords. Tänker återigen – med ett stänk av bitterhet – hur annorlunda min barndom och tonårstid hade kunnat vara om jag bara haft några nördvänner då … Men jag kan inte minnas att jag ens visste om någon i min omgivning som var nörd. Var fanns de alla då? Jo, jag vet – de spelade Drakar&Demoner i någons källare. Jag hörde talas om hackers, rollspel och levande rollspel (som lajv kallades då, innan originaltermen vann språkkonkurrensen och fick svensk stavning) genom radio och tv. Och jag önskade att jag haft någon i min närhet som kunnat ta mig med in i de världarna.

Ännu i denna dag har jag bara en riktigt god vän som med stolthet kallar sig nörd. Han arrangerade det första och enda rollspel jag någonsin spelat – och jag hoppas innerligt att det inte är det sista. Han har introducerat mig till diverse nördkulturella områden som jag är hjärtinnerligt glad över och berikar mitt liv; bloggar, författare, serier, konst, datorprogrammering. Tillsammans med hans fru fick jag för första gången prova på lajv i somras – något som jag också hoppas få göra igen. Ändå känns det som att jag står utanför och längtansfullt tittar in i en värld jag skulle vilja tillhöra men inte riktigt känner koderna för. Som sagans bortbyting som för första gången får se hur människorna lever, och inser att det är där hon egentligen hör hemma.

I slutet av dokumentären visar de några olika diagram och flödesscheman över hur nördarna blivit alltmer socialt accepterade – och jag inser att jag inte bara älskar flödesscheman (som jag länge hävdat) utan till och med tycker det är sexigt. Ja, där sa jag det. Jag kom just ut som flödesschemafetishist.

Det, om något, gör mig väl till en av nördarna.
VSB, som matematikerna skriver.

Annonser

Krakens årsdag

Den här veckan är det ettårsjubileum för min träskvandring – denna omgång. Ännu ser jag varken början eller slut, bara träskmark överallt. En och annan fast tuva, visserligen, men fortfarande träskmark. Så jag firar denna milstolpe med en liten dikt.

 

Krakens årsdag

Tentakler i en tekopp
Mörkrets virvlar stiger
Töm den om du vågar
Drick dig sanslös

I ett slag övergick livsledan i livsångest
Med förfärande tydlighet lyser all strävans meningslöshet klar
Det finns själsmörker som ingen choklad i världen kan fördriva
Vi har alla ett oändligt behov av tröst

 

 

Träskvandring

Idag lär vara den deppigaste dagen på året. Åtminstone om man får tro den brittiske forskaren Cliff Arnall.

Och vad är då lämpligare än att jag skriver lite om min bortavaro från twitter och bloggen på sistone. Om nu någon märkt det. Jag har ägnat mig åt träskvandring igen. Och försöker nu återhämta mig. Vartefter jag orkar med återvänder jag till offentligheten igen. Ha tålamod med mig.

Samtidigt vill jag passa på att lägga ut ännu en dikt på bloggen. Denna dikt är sprungen ur höstens träskvandringar och skrevs egentligen till ett Halloweenevent som skulle ägt rum 2011-10-31, men som tyvärr aldrig blev av. Dock, dikten skrevs. Och blir härmed offentliggjord.

 

No. 18 – en skräcksonett

Kan du jämföras med en höstnattsstorm?
Mer fruktansvärd är du, mer djävulskt lömsk;
oktobermörkret fann hos dig sin form
– becksvart, om än med bleka månen drömsk

Ej ens en iskall havsvinds frenesi
i hällregnstrummandet för evigt ven;
en gång till slut dog vindens raseri,
våt gnistra’ asfalten i gatlyktssken.

Men du omättlig krälar fram ur djupet
med slingrande tentakler, vassa klor;
besätter dina offer, oförtrutet
– förvrängande all tillit, allt de tror.

Kött slits från ben, svårt sargas varje kropp.
Där du inträder överges allt hopp.

 

Snödikter

Det är en grön jul i Skogen i år. Vilket i själva verket betyder barmark, gråkallt och ingen julstämning. Så för att muntra upp mig (och er) kommer här några snödikter jag skrev för tio år sen.

 

Den första snön

Lyckan kvillrar i bröstet                                                                                 som snöflingorna virvlar i gatlyktans sken.                                               Jag vill inte somna lycklig;                                                                           lyckan kanske inte finns kvar när jag vaknar.

 

Snöflingor i mörkret

Snöflingor i mörkret.                                                                                    Världen vilar välsignad                                                                                 i vinterskrud.

 

Vit lycka i själens djup

Vit lycka i själens djup.                                                                                 Vinterns första snö                                                                                        i virvlande dans.